En juli-vecka i London

På Central St Martin's College of Art and Design har jag varit på en veckas kurs i Expressive Painting. Det har varit en fantastiskt bra kurs och en mycket speciell lärare, konstnären Ewa Gargulinska. Så hade jag ju tänkt gå på flera utställningar också, men det var inte så mycket jag hann och orkade med. I London rådde ett lätt kaos inför London Olympics 2012, med start 27 juli, och eftersom en vägfil beslutats reserverad för de kommande olympiska transporterna, och de alldeles vanliga London-borna inte kunde komma fram med bil, valde de tunnelbananan i stället. Ja,ja, det är väl trevligt att trängas en vecka, men varmt kan det bli, och tid tar det... Inte kom jag iväg till invigningen av The Tanks på Tate Modern, de underjordiska f.d. oljerummen som tack vare en donation kan användas till konst och teater istället. Inte kom jag iväg till utställningen av balklänningar på Victoria & Albert Museum, de stängde alldeles för tidigt på dagen. Nåja, den utställningen varar ju ett tag till, jag kanske hinner dit? Men en kväll på Tate Modern fick jag i alla fall se två utställningar jag väntat på! Ett Tate Membership, årskostnad som en tidskriftsprenumeration, och inkluderar en tidskrift, visade sig vara precis vad man kan önska av ett sånt kort: glöm kö, glöm biljetter, glöm mer betalning, bara att läsa av kortet och gå in! Yay! Först Damien Hirst, 4 April - 9 September 2012. Debattvågorna har gått höga, konst eller inte? Jamen konst är det väl! Men vackert är det inte. Spektakulärt, som diamantdödskallen. Äckligt ibland, som ruttnande kohuvud, och hajen. God design, som prickarna. Skott lite vid sidan av målet, som Medicinskåpen? Allehanda preparat samlade i olika glasskåp. Med kunskap om mediciner, och vad de är för, saknade jag en tanke, en berättad historia, om just ett öde. Som August Strindbergs Ett Halvt Ark Papper. Eller ett glasrum med ett stort vitt skrivbord, en arbetsstol, och en stor askkopp fylld av fimpar. Skulle gestalta mänsklig närvaro, men för mig var det en bild av en arbetsplats på 1970-talet!

Så, äntligen, Edvard Munch: The Modern Eye, 28 June - 14 October 2012. Åh vilken utställning! Efter ett besök på Munch-museet i Oslo, i ett för mig formbart 70-tal, så mindes jag varje penseldrag! Och de flesta målningarna kände jag igen därifrån, men förstås inte fotografier från tiden. Hans expressiva och fantastiska måleri var för mig nu att återse, och älska! Det är fortfarande lika stort, och lika modernt, i positiv bemärkelse. Utställningen sade sig vilja lyfta fram Munch som just modern 1900-talskonstnär med giltighet idag, men för mig har han aldrig varit något annat...

Länkar: St Martins http://www.csm.arts.ac.uk/ Ewa Gargulinska http://www.ewagargulinska.co.uk/ och http://en.wikipedia.org/wiki/Ewa_Gargulinska Damien Hirst på Tate http://www.tate.org.uk/whats-on/tate-modern/exhibition/damien-hirst Edvard Munchpå Tate http://www.tate.org.uk/whats-on/tate-modern/exhibition/edvard-munch-modern-eye

Jarl Ingvarsson - målarnas målare

När jag är i Stockholm och hälsar på hos vänner, får jag välja vad jag vill se på söndagen, för de vet att jag inte vill missa möjligheten. Och titeln på Liljevalchs utställning kunde jag inte motså, när jag tänkte på motsvarande inom musiken... Jarl Ingvarsson - målarnas målare! Jarl Invarsson är svensk konstnär född 1955 i Eritrea. (Redan där måste finnas en historia värd att berätta?) Det enda jag visste innan, var att det skulle vara "kluddigt" och mycket färg! Med öppet sinne, och en likaledes vän i släptåg, begav vi oss till ett nästan tomt Liljevalchs, flickan i disken menade att det nog inte var lika lättillgängligt och folkkärt som Hjertén & Grünewald... Vilka målningar! Åh, så roligt! Färg, fantasi, underfundiga figurer, stora och små... Och så Strindberg, honom gick det att känna igen överallt... någon bild av August med varmkorven har jag inte hittat att snatta en tumnagel av, men bara den är värd besöket... Läste på gjorde jag inte förrän efteråt, och fick då veta att Liljevalchs/Castenfors bett att få en Strindbergssvit uppmålad. Inte underligt det luktade färg! Efteråt verkar också konstkritikerna på de stora tidningarna kommit iväg för att se och skriva, de har liksom jag funnit en fantastisk utställning, och en fantastisk målare. Ny-expressionism! Och allt det roliga varar bara en månad...14 april 2012–13 maj 2012...

Kitsch, kitsch, kitsch, Kincade!

Nä, det är väl inget roligt när en man i min ålder dör av "naturliga orsaker",
RIP Thomas Kincade? Yes, alright, please do...
Men plötsligt finner jag en hyllningskör?! Är det bara jag som är överens med mig, om att hans konst var ett utmärkt exempel på kitsch! Jag vågar inte lägga upp någon bild, för han var affärsman, och jag skulle säkert bli stämd genast...

Och konsert!!!

Tre band i en konsert, en tisdagskväll i november, på Wembley Arena... Kanske inte så förväntansfull, lite trött efter en späckad konferensdag, småregn, mörkt... Inte en endaste människa på "the tube" såg ut att vara på väg dit. Men det var nog nästan fullsatt till slut, och tjockt med folk framför scenen.
Först ut var Theory of a Deadman, fyra grabbar från Canada, som låter bra på CD. De lät bra här också, men inte bättre. Nästa band var Black Stone Cherry, och DET var en upplevelse. De låter bra, men här visade de upp en mera bluesig sida. Sångaren hade säkert överröstat bandet utan mik, och vilka energiknippen! Dessutom var ståplatspubliken väl pålästa! Kunde varenda text, OCH melodi, OCH frasering! Vilken stämning, en vanlig tisdag i november!
Sist ut var Alter Bridge, och de ÄR bra, men jag skulle ju upp i tid till nästa konferensdag!

Saatchi Gallery

För första gången besökte jag Saatchi Gallery! Modern konst, men själva galleriet är en äldre vacker byggnad i en park... På King's Road!

Gerhard Richter

I månadsskiftet november-december befann jag mig i London på konferens (London Online'11) och fick äntligen möjligheten att också gå på konstmuseum. Först och främst vill jag alltid besöka Tate Modern, den här gången för att se Gerhard Richter. Tysk konstnär, född 1932. Att han är mest känd och berömd för sina studier i och kring Baader-Meinhof, och deras samtidiga självmord i fängelset (1977) och för sin serie av helt grå, flera meter stora, målningar (2002), har väl, om inte gått mig helt förbi, så alla fall inte varit det som lockat mig. Abstrakt konst, mycket FÄRG, en helt magnetisk kolorit, det är vad jag var på Tate Modern för!