Drömmen om Paradiset på Jorden

Drömmer vi fortfarande? fastän vår sekulariserade värld väl glömt både Paradis och Helvete. Vi behöver våra metaforer, även om både lycka och lidande har flyttat in i oss själva... För Paul Gauguin (1848-1903) var paradiset beläget på Tahiti. Fransk post-impressionist, som helst arbetade i ateljé. För att ha råd med bostad, ateljé och material, bosatte han sig på den engelska landsbygden, och valde sina motiv där. Han bodde och arbetade på många andra ställen i världen, var gift med en dansk kvinna, och hade fem barn. Mest känd är han för sina målningar från Tahiti, och det är främst den tiden som den stora utställningen på Tate Modern i London handlar om. Han bodde och målade där i flera år, fram till sin död 1903. Om hans privata liv finns många spekulationer, en del sanna... Levde han med en kvinna från Tahiti, och lämnade sin danska hustru att uppfostra de fem barnen? Dog han av syfilis? Flyttade han till paradiset för att undkomma fordringsägare? Såhär långt efteråt är det hans fantastiska konst, främst kanske koloriten i målningarna som fascinerar oss. Och, fortfarande, motiven!
Tate Modern 30 September 2010 – 16 January 2011
http://www.tate.org.uk/modern/

Stockholm söndagen första augusti

Var på två utställningara samma dag. Först Nationalmuseum, Hemma - skandinaviska interiörer i konsten.
http://www.nationalmuseum.se/sv/Besoka-museet/Utstallningar1/Aktuella1/Hemma/
Jamen den borde ju vara härlig, så mycket målningar av hem! Kanske var det felet, jag visste redan hur den borde se ut. Jag hittade två, två! målningar som jag inte sett i original förut, varav den ena var ångestframkallande. Är jag fel publik? Är den gjord för icke-skandinaviska turister? Eller är den bara Trååååkig...?
Sen blev det bättre: det nya Fotografiska museet på söder i gamla tullhuset, ja, vid Finlandsbåtarna, startar stort: Annie Leibovitz : A Photographer’s Life 1990-2005! Åh vilka underbara fotografier! Av familj, celebriteter, stora händelser!
Nej det är inte försent: 21 maj - 19 september, förlängt eftersom det är så många besökare.
http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar

Exposed Tate Modern 28 May – 3 October 2010

Exposed : voyeurism, surveillance & the camera på Tate Modern i London, hann jag med på lördag förmiddag 17 juli, innan det var dags att resa hem...
Fotoutställning. Spännande och suggestiv, delad i fem avdelningar: The Unseen Photographer, Celebrity & the Public Gaze, Voyeurism & Desire, Witnessing Violence (svårast att titta på!)och Surveillance.
http://www.tate.org.uk/modern/exhibitions/exposure/default.shtm

Sommarkurs i London, S:t Martins College of Art and Design

Lite av veckans arbeten...

John Singer Sargent

Under en vecka har jag varit i London, och gått en kurs om Watercolours för Roger Gill på S:t Martins College of Art and Design. Åh, jag har haft så roligt! Och jag har verkligen fått den "restart" jag nämnde som förväntan inför kursen. Att börja med färgblandningar, och "layers" och att tillåta sig att titta på bilden, jag som alltid stirrat på motivet!
Någon konstutställning måste jag ju försöka hinna med, och jag valde en som var perfekt för det vi höll på med på kursen: på Royal Academy of Arts 10 July - 26 September 2010 Sargent and the Sea. John Singer Sargent (1856-1925)var en välbärgad amerikansk konstnär, som reste mycket i Europa. Han målade förutom i olja, mycket i vattenfärg och många av motiven, särskilt från Capri, visar övertydligt sådant som vi övade på kursen!
Vattenfärgerna här är dock från Giudecca, allt finns inte att låna på nätet...

The Golden Love Pavillion

Det tog ända till Midsommarafton, innan jag kom till Trädgårdsföreningen, Linköpings stora vackra park. Midsommarstången skulle resas av Folkungagillet.
Äntligen fick jag möjlighet att se Love Pavillion! Ritad av Joanne Posluszny Hoffsten, och byggd av elever från Anders Ljungstedts gymnasium. Vederbörligen invigd med musik den 30 maj,då Louise Hoffsten, Dan Bratt, Fredrik "Frallan" Jonsson och Josefin och Odjuren spelade.
Gå över på den lilla ön, gå in, titta på bilderna under taket!
http://www.linkoping.se/sv/Skola-barnomsorg/Gymnasieskola/-Kommunala-gymnasieskolor/ALG/Nyheter/Golden-Love-Pavilion/
http://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=21221
http://www.linkopingstidning.se/article/articleview/8209/1/1/

Li-Kioko

Målningen heter Billies Blues, 1980-tal (publ. med familjens tillåtelse)

På Jönköpings Läns Museum visas just nu en minnesutställning om Li-Kioko Persson, 1933-2009.
Under 1970-talet, när jag själv var ung och varje sommar konststudent, hörde jag ofta hennes namn, såg henne, såg hennes verk, men lärde aldrig känna henne. Till min förvåning nu var hon född redan 1933, jag tog henne för en av fyrtiotalisterna, de som gick strax före min egen generation, som var de drivande i Kampen och Solidariteten, alla de som, åtminstone för ett tag, förändrade vårt samhälle till en medkännande och gemensam civilisation, där ingen uppoffring var för stor eller något arbete för en god sak för tungt.
Och den delen verkar stämma, när jag läser de tidningsurklipp som är utställda, om Norrahammars Chilekommittée, och gemensamma utsmyckningar och installationer.
Född av Japanska föräldrar i Brasilien, som lovande ung poet kom hon till Sorbonne i Paris, träffade svenske Ingemar Persson, hamnade i Norrahammar, och här, här talade vi väl bara svenska, dessutom Jönköpingska, som låter som en sämre göteborschska, så poeten med många språk lärde snabbt ett nytt att uttrycka sig på: den artistiska bilden.
Hon kallade sig helst bildarbetare, och jag vet att vi tyckte att det lät väldigt bra, då. För Li-Kioko var det inget modeord, hon försökte leva som hon lärde, och spred konst i oväntade miljöer. Den som vill se något på plats får åka till Junedalsskolan i Jönköping och titta på muralmålningar i Scraffitoteknik, förutom de målningar som just nu finns samlade på museet.

http://www.li-kioko.com/index.htm

Lee Lozano på Moderna

På Moderna Museet pågår en utställning med verk av Lee Lozano, 1930-1999. Hon fick sin utbildning i Chicago, men flyttade till popkonstens New York, där hennes karriär varade i korta 12 år, 1960-1972. Ilsket, provokativt, inte minst i uppror mot alla "arga unga män" som dominerade kulturscenen. Hon glömdes snabbt då, syntes inte ha lämnat någrta spår, men har återupptäckts!
http://leelozano.net/
http://www.modernamuseet.se/sv/Stockholm/Utstallningar/2010/LeeLozano/

Maria Scottenius skriver söndagen 100321 i DN under "Topp tre"

"KONST
1. Under organbeskjutning
Vilket tryck! Lee Lozano, New York-konstnär på 60-talet och i dag utställd på Moderna museet i Stockholm, var i Sverige obegripligt bortglömd, tills nu.

Iris Müller-Westerman, envis och skicklig curator, har åstadkommit en Lee Lozano-utställning, som får utställningspubliken att sluta hasa runt i salarna. I stället hoppar vi omkring, som stungna av små elchocker. Här är man under furiös attack av könsorgan av alla slag. Organ som kommer framskjutande och som parar sig med vad som helst; verktyg och flygplan och kartor. En brutal könsakt. Stympade människodelar kopulerar med en mekanisk verkstad. Bröst och vaginor stirrar på oss, aggressiva och hånfulla. Världen i denna konstnärs fräna blyerts och massiva måleri är ingen vacker plats. Men ändå. Håll ut.

När organbeskjutningen är över kommer vi till en stängd liten sal med de vackraste avlånga dukar på väggarna. Tunna vågmönster, skimrande, sakralt.

Så, i stället för att gå till kyrkan i dag kan man gå till Moderna museet och få sig en helvetespredikan. Men komma till himmelen på slutet."