Sommarkurs i London, S:t Martins College of Art and Design

Lite av veckans arbeten...

John Singer Sargent

Under en vecka har jag varit i London, och gått en kurs om Watercolours för Roger Gill på S:t Martins College of Art and Design. Åh, jag har haft så roligt! Och jag har verkligen fått den "restart" jag nämnde som förväntan inför kursen. Att börja med färgblandningar, och "layers" och att tillåta sig att titta på bilden, jag som alltid stirrat på motivet!
Någon konstutställning måste jag ju försöka hinna med, och jag valde en som var perfekt för det vi höll på med på kursen: på Royal Academy of Arts 10 July - 26 September 2010 Sargent and the Sea. John Singer Sargent (1856-1925)var en välbärgad amerikansk konstnär, som reste mycket i Europa. Han målade förutom i olja, mycket i vattenfärg och många av motiven, särskilt från Capri, visar övertydligt sådant som vi övade på kursen!
Vattenfärgerna här är dock från Giudecca, allt finns inte att låna på nätet...

The Golden Love Pavillion

Det tog ända till Midsommarafton, innan jag kom till Trädgårdsföreningen, Linköpings stora vackra park. Midsommarstången skulle resas av Folkungagillet.
Äntligen fick jag möjlighet att se Love Pavillion! Ritad av Joanne Posluszny Hoffsten, och byggd av elever från Anders Ljungstedts gymnasium. Vederbörligen invigd med musik den 30 maj,då Louise Hoffsten, Dan Bratt, Fredrik "Frallan" Jonsson och Josefin och Odjuren spelade.
Gå över på den lilla ön, gå in, titta på bilderna under taket!
http://www.linkoping.se/sv/Skola-barnomsorg/Gymnasieskola/-Kommunala-gymnasieskolor/ALG/Nyheter/Golden-Love-Pavilion/
http://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=21221
http://www.linkopingstidning.se/article/articleview/8209/1/1/

Li-Kioko

Målningen heter Billies Blues, 1980-tal (publ. med familjens tillåtelse)

På Jönköpings Läns Museum visas just nu en minnesutställning om Li-Kioko Persson, 1933-2009.
Under 1970-talet, när jag själv var ung och varje sommar konststudent, hörde jag ofta hennes namn, såg henne, såg hennes verk, men lärde aldrig känna henne. Till min förvåning nu var hon född redan 1933, jag tog henne för en av fyrtiotalisterna, de som gick strax före min egen generation, som var de drivande i Kampen och Solidariteten, alla de som, åtminstone för ett tag, förändrade vårt samhälle till en medkännande och gemensam civilisation, där ingen uppoffring var för stor eller något arbete för en god sak för tungt.
Och den delen verkar stämma, när jag läser de tidningsurklipp som är utställda, om Norrahammars Chilekommittée, och gemensamma utsmyckningar och installationer.
Född av Japanska föräldrar i Brasilien, som lovande ung poet kom hon till Sorbonne i Paris, träffade svenske Ingemar Persson, hamnade i Norrahammar, och här, här talade vi väl bara svenska, dessutom Jönköpingska, som låter som en sämre göteborschska, så poeten med många språk lärde snabbt ett nytt att uttrycka sig på: den artistiska bilden.
Hon kallade sig helst bildarbetare, och jag vet att vi tyckte att det lät väldigt bra, då. För Li-Kioko var det inget modeord, hon försökte leva som hon lärde, och spred konst i oväntade miljöer. Den som vill se något på plats får åka till Junedalsskolan i Jönköping och titta på muralmålningar i Scraffitoteknik, förutom de målningar som just nu finns samlade på museet.

http://www.li-kioko.com/index.htm

Lee Lozano på Moderna

På Moderna Museet pågår en utställning med verk av Lee Lozano, 1930-1999. Hon fick sin utbildning i Chicago, men flyttade till popkonstens New York, där hennes karriär varade i korta 12 år, 1960-1972. Ilsket, provokativt, inte minst i uppror mot alla "arga unga män" som dominerade kulturscenen. Hon glömdes snabbt då, syntes inte ha lämnat någrta spår, men har återupptäckts!
http://leelozano.net/
http://www.modernamuseet.se/sv/Stockholm/Utstallningar/2010/LeeLozano/

Maria Scottenius skriver söndagen 100321 i DN under "Topp tre"

"KONST
1. Under organbeskjutning
Vilket tryck! Lee Lozano, New York-konstnär på 60-talet och i dag utställd på Moderna museet i Stockholm, var i Sverige obegripligt bortglömd, tills nu.

Iris Müller-Westerman, envis och skicklig curator, har åstadkommit en Lee Lozano-utställning, som får utställningspubliken att sluta hasa runt i salarna. I stället hoppar vi omkring, som stungna av små elchocker. Här är man under furiös attack av könsorgan av alla slag. Organ som kommer framskjutande och som parar sig med vad som helst; verktyg och flygplan och kartor. En brutal könsakt. Stympade människodelar kopulerar med en mekanisk verkstad. Bröst och vaginor stirrar på oss, aggressiva och hånfulla. Världen i denna konstnärs fräna blyerts och massiva måleri är ingen vacker plats. Men ändå. Håll ut.

När organbeskjutningen är över kommer vi till en stängd liten sal med de vackraste avlånga dukar på väggarna. Tunna vågmönster, skimrande, sakralt.

Så, i stället för att gå till kyrkan i dag kan man gå till Moderna museet och få sig en helvetespredikan. Men komma till himmelen på slutet."

Edward Hopper Tour

The vid belongs to Lindy, an Aussie netfriend. Enjoy!

Märta Måås-Fjetterström

MÄRTA FLYGER IGEN!
90 år med Märta Måås-Fjetterström
är en utställning på Liljevalchs konsthall, 3 oktober 2009 - 6 januari 2010.
(Hennes namn ger säkert märkliga associationer, för den som inte är bekant med hennes mattor, och jag har läst det hos de lustiga namnens mästare: Berglin.)
Men för mig är hon lika med drömmen om en stor vävstol med stålbom, och garn, garn garn! Jodå, för mycket länge sedan var jag på besök hos företaget i Båstad. Men då var förstås Märta själv borta sen länge,(1873-1941, hon dog mitt i sin gärning) och Barbro Nilsson, Marianne Richter, och flera andra hunnit passera.
Imponerad! är nog ordet. Inte bara av vävar, mattor, textilt konsthantverk, utan av själva utställningen: så mycket, så många (både mattor och konstnärer och rum) och så fin bok!
Den blå mattan är Barbro Nilssons, de andra två är Märta Måås-Fjetterströms.
Citat från MMF 1899 "I slept and dreamt that life was duty, I woke and found that life was beauty"