Tre dagar i Amsterdam - tre museer (avsnitt tre av tre) Stedelijk museum

Stedelijk museum är det moderna museet, i ett hus som är mycket gammalt på ena sidan, och mycket nytt på den andra.

Alla tre museerna ligger väldigt nära varandra. Den äldsta konsten här är från sent 1800-tal, vilket blir modernt om man jämför med 1600-talet, och så fram till idag. Här hittar jag flera favoriter som Odilon Redon, Henri Matisse, Pierre Bonnard och Edvard Vuillard.

Redon överst, Vuillard nederst, just dessa hänger inte på Stedelijk... Det fanns många målningar av den så fascinerande Piet Mondrian. Det är konstnären som drev konsten till avklarnandets gräns, utan att någonsin bli tråkig!

Detta är ett stilleben han målat som ung, och tavlan har glas vilket gör alltihop till ett dåligt foto, men jag hittar den ingen annanstans än i min mobil.

Här följer en av många mellanformer. Till slut kom han fram till det här, och det känner alla igen, det återanvänds ständigt. Bilden från Rijksmuseets översta våning (där finns allt!).

Som tillfällig utställning visade Stedelijk Matisses klipp, och eftersom jag sett den utställningen förut var det mest igenkännandets glädje. Dessa siluetter arbetade han med som gammal och sjuk, men han visste precis vad han ville: själv satt han i sängen och klippte, och en ung, kvinnlig, rask och vacker assistent klättrade upp och ner på en stege efter hans instruktioner. Vid museets pedagogiska avdelning hade man lånat denna illustration ur en barnbok!

Tre dagar i Amsterdam - tre museer (avsnitt två av tre)

ALLA turister vill se Van Gogh-museet! Säkert också de som inte tycker att museer är det bästa med resor till storstäder. Det är inte dimensionerat för ett sådant intresse, till och med ytan utanför är alldeles för liten, och trots fyra olika köer så blev det kaos så fort det öppnat på morgonen. Vi passerade ett par gånger till under dagen, samma kaos, och de som ville stå i kö fyra, alltså köpa biljetter på plats tycktes aldrig komma in. Åter på hotellet bokade vi biljetter till dagen därpå, då vi var på plats före öppnandet. Vi kom in, och därinne var det lugnt och spaciöst - uppenbarligen fick bara ett visst antal vara inne åt gången.

Och visst var det fint! Och det var mer än Van Gogh, många målningar av konstnärsvänner till Vincent. Och om man gått in i museet med föreställningen om en utfattig galen konstnär, så fick man revidera den! Han hade mat för dagen, gick på konstskola och gjorde målarresor. Hur var det nu med örat, då? "Vad skulle jag på bordskniven att göra, sa Van Gogh när han skurit av sitt öra." skrev Tage Danielsson i Dikter 1967-67 i en dikt om att tänka efter före... Nej det blev inte klarlagt, men förmodligen var det konstnären Gauguin som i ett bråk råkade skada sin vän, som själv tog på sig dådet. Det var i alla fall inte det Vincent van Gogh dog av två år senare, han dog 1890, och hans bror Theodore året därpå. Theo efterlämnade en ung änka, och det var hon, som blev ensam med en stor samling tavlor och en liten son, som spred Van Goghs konst och berömmelse!

Tre dagar i Amsterdam - tre museer (avsnitt ett av tre)

Rijksmuseet i Amsterdam är ett RIKTIGT museum! Om man med ett sådant menar massor att se, väl presenterat, möjlighet till val av lyssna eller läsa, faciliteter, och lagom kö. Mot Rembrandt-salen! Brunmurriga gamla tavlor? Nej glöm det! "Nattvakten" eller som den egentligen heter (på engelska) The Shooting Company of Frans Banning Cocq and Willem van Ruytenburch. Den gjordes ren för några år sedan, och då fann man fler personer än man sett förut.

Just den här målningen var klar 1642, och det är vid den här tiden, från början till mitten av 1600-talet, men allra mest 1625-1630, som denna guldålder varar! I samma sal hänger fler sådana här enorma målningar, och väldigt många lite mindre (sådär två, två tre meter). Mest gubbar förstås, olika sällskap och sammanslutningar som vill bli porträtterade, och som har råd. De är klädda i sina finaste kläder, och de ser ut som de nog faktiskt såg ut - så levande, och så välbekanta, som om de var någon man känner allihop! Klara ögon, talande blickar, perfekt färg, som om de vore gjorda efter foto förra året...

Jag tror att det här porträttet av ett trolovat par är målat av Pieter de Hooch?